Biogas från deponi

mätning av metan på deponi

Ur avfallsdeponier med ett stort innehåll av organiskt avfall, vanligtvis hushållsavfall, kan deponigas utvinnas. Den spontant producerade gasen sugs då ut via perforerade rör, gasbrunnar, som borrats eller tryckts ner i deponin. Sammansättningen på deponigas skiljer sig från annan biogas då den ofta även innehåller en stor andel kvävgas som kommer från luft som sugs in i avfallsdeponin. Mängden beror på hur hårt luften sugs in och hur tät deponin är. Deponigas innehåller dessutom en lång rad olika spårämnen som följer med gasen från avfallsdeponin. En del av dessa ämnen kan innebära en miljöbelastning, eller vara korrosiva. Deponigasens sammansättning ändras med tiden genom de förändringar som sker i nedbrytningsmiljön i deponin.

Det är sedan 2005 förbjudet att lägga organiskt avfall på deponi men eftersom nedbrytningen tar mycket lång tid så kommer utvinning av biogas från befintliga deponier att fortsätta i ett flertal år framöver. Brist på vatten brukar anses vara en starkt bidragande orsak till den långsamma nedbrytningen. Det kan ta upp till 30-50 år innan all gas är utvunnen.

Deponigas kan med fördel användas som energigas och om den inte utvinns finns risk för att gasen via hålrum och sprickzoner kan vandra långa sträckor i mark och ansamlas i brunnar, källargrunder etc. Detta utgör en säkerhetsrisk. Bränder orsakade av migrerande deponigas, i och utanför deponiområdet, har skett vid ett flertal tillfällen i Sverige och utomlands. 

 


Share |